En klassiker

Temple Grandins Genom dörrar – vägen från autism till självständigt liv är en klassiker inom litteraturen om autism. När den kom 1986 var den en sensation, eftersom man aldrig tidigare hade läst en berättelse om autism skriven av en person som själv hade denna funktionsnedsättning. Nu finns det som väl är en hel del böcker där vi får en inblick i autistiska människors upplevelse av världen. Men Grandin var alltså först.
Vi får följa Grandin från den tidiga barndomen genom skolåren och in i vuxenlivet. Skoltiden är på många sätt plågsam för henne. Hon upplever ett starkt annorlundaskap och har svårt med de mer abstrakta skolämnena. Däremot visar hon tidigt en teknisk och artistisk uppfinningsrikedom som tas tillvara av duktiga lärare. Den slutliga triumfen blir när hon lyckas ta en collegeexamen och påbörja en framgångsrik karriär som konstruktör av utrustning för kreaturshantering.

Temple Grandin

Temple Grandin

Det är inte svårt att förstå varför boken blev populär. Den visade ju att autistiska människor inte var dömda till ett liv som vårdfall utan möjlighet till kommunikation. Grandin själv verkar mena att med rätt uppmuntran och genom att ta vara på barnens specialintressen kan de nå i princip hur långt som helst. Hon är sju själv ett levande bevis på detta.
Hon har förstås delvis rätt. Idag arbetar man på ett helt annat sätt med autistiska barn, och det finns inte längre några ”hopplösa fall”. Men det är tyvärr långt ifrån alla som kan klara sig själv i vuxenlivet. Grandin tillhör uppenbarligen gruppen med väldigt högfungerande autism. Hon lyckas ju, trots sina fixeringar och fobier, ta sig igenom både high school och internatcollege utan resurspersoner eller annan hjälp än förstående lärare. Hon verkar dock inte riktigt medveten om att hon själv har helt andra förutsättningar än de flesta med samma funktionshinder och det är lite av den amerikanska drömmen om ”the self-made man” (eller ”woman” i det här fallet) över hennes berättelse. Ibland kan det bli aningen svårsmält.
Men insikter om hur en autistisk person resonerar är alltid viktiga för mig som förälder. På vissa sätt blir det ännu mer fascinerande när man har att göra med en person som Grandin, som briljerar på många områden men samtidigt kan bli fullständigt panikslagen och fysiskt illamående när hon konfronteras med en automatisk skjutdörr.
I slutet av boken ger Grandin också en rad praktiska råd till föräldrar och andra som arbetar med autistiska personer. Det är spännande och kanske det mest givande med hela boken.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “En klassiker

  1. Vilken bra blogg, med olika medietips!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s